Dashboard + Farmville = Super productive party people

A few years ago I started my first company, Ants, and I put a lot of effort in creating the startup’s business system. A big challenge was of course to create relevant dashboards – I wanted every employee to have a simple and efficient overview of the information they needed. Definitely a difficult task, but I think I did a pretty good job.

Fast forward a few years. As founder and developer at 49lights, a small IT-business specialized in E-commerce, I was extremely impressed with the stickiness factor of Farmville. A game that at first sight looks dull gains 100 million players, and most of them are newbie players. Taking a closer look at the game it’s apparent that it’s not your average game – almost every aspect of the game is perfect in terms of creating a long-term relation between the player and the game, perfect in creating the same kind flow as a slot machine.

The synthesis of these two experiences is obvious – a dashboard with gaming capabilities. Relevant information mixed with flow creating experiences as levels and badges. Curate your coworker’s dashboard and get extra experience points. Add features that make the employee craving to come back to their dashboard. Minimize thresholds so that it’s easy to understand data.

I understand that a business system where everyone’s home screen is as sticky and flow creating as Farmville is impossible. But it’s probably money well spend to investigate just how Farmville gained 100 million users.

I wouldn’t trust any designer with a Farmville level less than 32. Would you?

Grävande journalister grävde sin egen grav?

Om ingen betalar för journalistik, då dör den grävande journalistiken. Det hör man angående dagspressens ständigt sjunkande intäkter. Och givetvis finns det en risk att det är just den grävande journalistiken som kommer att ta stryk, när folk röstar med fötterna och slutar betala för Expressen, Aftonbladet, SvD och DN.

Men hur har det då kunnat bli så här? Vad är det som har hänt?

Spola tillbaka tio år. Spola tillbaka till Baren, TV3:s svar på Big Brother. Före Baren förekom inte dokusåpor i dagspress. Skandaler kopplade till TV kunde på sin höjd handla om Expedition Robinsson, men i stort sett handlade tabloidernas löp inte om dokusåpor. Men i och med Baren hände något – Tabloiderna insåg att de kunde sälja exemplar på ickenyheter. Istället för att som tidigare berätta om saker som faktiskt hände, så omfamnades TV, och tabloiderna kom att leva i en härlig symbios med TV:s produktionsbolag. Den lilla detaljen att nyheterna hade en tydlig avsändare, att de var fabulerade, och egentligen helt saknade reellt nyhetsvärde, tja, det struntade man i.

Så småningom spreds fenomenet även till morgontidningarna. Schlagerfestivalen, dokusåpor och C-kändisar fick allt större utrymme.
Och ungefär här börjar Internet konkurrera om uppmärksamheten. Bloggar, hemgjorda videoklipp och sociala medier tar allt mer av läsarnas tid. Och tack vare de traditionella mediernas definitionsglidning, där nyheter slutligen innefattar allt som eventuellt har hänt någon som är lite, lite känd, så kunde bloggare och sociala medier skapa precis lika relevant innehåll som en dagstidning med hundra journalister. För vad Blondinbella har valt att sätta på sig idag har onekligen samma nyhetsvärde som ett genomsnittligt Aftonbladetlöp. Och en söt och utmanande tjej på semester är precis lika intressant på en privat blogg som på Expressens sex- och samliv. Och så vidare.

De traditionella medierna värmde helt enkelt upp konsumenterna, fick oss att förstå att begreppet nyheter inte på något sätt kräver grävande journalistik.

Så sammanfattningsvis: Nästa gång ni klagar på dålig betalningsvilja för en hoper med ickenyheter, kom då ihåg att det är ni själva som har krattat manegen åt alla glada amatörer.

Reklam på Facebook ska jämföras med Googles Adwords.

Det är inte ofta man hör något positivt om reklam på Facebook. Men med ett Facebook som har fler sidvisningar än vad traditionella reklamkanaler som Aftonbladet, Expressen, DN, TV4, SvD och DI har tillsammans, ja då är det ändå något som är tillräckligt intressant för att titta lite närmre på.

Många har talat om att Facebook är 2010-talets Google, och jag tror att det ligger mycket i det uttalandet. Vi beskriver detaljerat vad som händer i våra liv på Facebook, och givetvis är det en fantastisk möjlighet för annonsören. Inte nog med att annonsören vet vad vi är intresserade av, både i stort och i smått, nej på Facebook vet annonsören dessutom om din demografiska tillhörighet. En skräddarsydd annons för flytande alvedon till småbarnsföräldrar när du precis skrivit att du är hemma och vabbar, det borde vara rätt effektivt.

Facebook har onekligen potentialen att bli som Googles AdWords på steroider.
Men det gäller att behandla mediet rätt. Uppmärksamheten som ges till reklam på Facebook är försvinnande liten, så bilder och komplicerade budskap ska man nog undvika. Men lika lite som du bygger varumärke med AdWords, kommer du att bygga varumärke med Facebooks annonser som de ser ut idag (sen kanske du bygger varumärke på Facebook via Fansida eller applikationer, men det är en helt annan femma).

Nej, Facebookreklam är verkligen inte spännande. Men det är å andra sidan inte AdWords heller. Sannolikt har vi ytterligare en publicist med 1,5 miljarder i annonsintäkter om ett år eller två.

Hur jag fick en potentiell kund att sätta kaffet i halsen (och ringa upp mig)

Hur Peters snilleblixt fick oss att effektivisera vår försäljningsprocess genom 100% personligt riktad reklam på nätet.

Relationsbyggande
”När du har byggt en relation, ja då säljer du väldigt mycket mer.” Det sa min erfarne vän säljaren när vi pratade om just försäljning. Som den av oss på 49lights som har mest erfarenhet av kundkontakt så har försäljningen fallit på min lott.

Innan vår produkt säljs krävs flera kontakter – 1-8 telefonsamtal, ibland ett eller flera möten eller webcasts, all beroende på kundens behov. Att det krävs relativt många kontakter har många anledningar – att 49lights är ett relativt okänt företag är en, att min kontakt med kunden är ny är en annan. För kunden minskar tröskeln inför ett köp när en relation har byggts.

Första gången jag hörde talas om retargeting var det inget jag kopplade till min egen försäljning. Retargeting, som är en effektiv annonsform där man i ett stort annonsnätverk visar annonser bara för dem som har besökt din hemsida, kopplade jag främst till e-handel.

Retargeting och cold calling
Men så slog det mig – givetvis fungerar retargeting även när jag kallringer. Ofta frågar kunden efter material, och genom att lägga det på vår hemsida så kan jag då aktivera retargeting mot min potentiella kund. På så sätt får kunden se vår logotyp och information om oss ett antal gånger innan jag ringer tillbaka. Och efter 10-20 visningar av vår logotyp och vårt budskap har givetvis relationen mellan oss och kunden stärkts.

Efter ett antal diskussioner och några veckor ringde min kollega Peter.
”Det här är helt sjukt, det här är så bra”, inledde han. Peter, som normalt sett är väldigt lugn, var påtagligt exalterad. ”Vi drar det ett snäpp längre. Retargetingen – vi gör den helt personlig.”

Sagt och gjort. Efter någon dags teknisk utveckling (det är teknik vi kan) kom resultatet. Personlig retargeting. Kunden, som tidigare fått en länk till en generell retargetingsida, serverades nu med en personlig retargetingsida. Samtidigt som retargetingen aktiveras så sparas id undan i vår databas. När flash-annonsen sedan laddas så pratar den med vår server som skickar tillbaka information om kunden.

Helt personlig reklam
Så när kunden kommer till den stora, välbesökta nyhetssidan så möts han av en banner med ett helt personligt budskap:

”Heter du Anders?” … ”Anders Andersson?” … ”Kom ihåg att ringa Mattias på 49lights!”

Första gången vi testade funktionen tog det inte lång tid. Några timmar efter besöket på vår hemsida ringde kunden – ”Hur gjorde du det där? Jag satte kaffet i halsen!”

Kaffet i halsen - 100% uppmärksamhet
Under några få sekunder lyckades vi att fånga hela kundens uppmärksamhet – och relationen mellan kunden och 49lights stärktes.
För många produkter så är nog så personlig reklam för påträngande. Men då en av våra produkter handlar om segmentering och riktad reklam så uppvägs det av att vi verkligen bevisar vår kompetens.

För vår del var det en spännande utveckling – utifrån egna behov utvecklade vi en ny funktion till vår produkt samtidigt som vi visar på vår kompetens, bygger relation och säljer mer. För mig är det försäljning när den är som bäst!

Jag insåg precis att jag har varit entreprenör i sex år. Sex år! Det är rätt lång tid.

Jag har varit med och byggt tre företag – Ett som sköter IT-support, där jag var med från 0 till 20 miljoners omsättning. En autotrader, som sköter akiteaffärer. Den dog när börsen dog augusti 2008.
Och ett teknikorienterat företag, 49lights. Det vi gör är att vi optimerar E-handel.

Och det du undrar nu är vad min no 1 lärdom efter sex år som entreprenör är. Svaret är inte enkelt. Är det att bära på uthållighet, att våga tro på något som omgivningen inte tror på? Är det att man alltid ska sälja, så att man får ett kassaflöde?

Nepp.

Sorry dudes, det finns inga genvägar. Det enda som leder någonvart är hårt arbete, hårt arbete och återigen hårt arbete. Försök att skapa en perfekt produkt. Det är det Nintendo och Apple gör. Jobba hårt på att skapa en perfekt produkt. Och arbeta hårt på att sälja er perfekta produkt. Försäljningen är viktig. Men kom ihåg – även här är det så att hårt arbete betalar sig. Det finns inget annat. Om du tänker skapa ett nytt företag, så finns det en enda ingrediens som gör det – hårt arbete.

Hårt arbete

Datorn och jag #3 - PC intar scenen

I åttonde eller nionde klass tog så Amigans Era slut. Civilization hade kommit, och de tio minuter det tog för att starta en ny värld mot PC:s 2-3 sekunder var väldigt talande. Amigan såldes och istället införskaffades en Commodore 386SX-25. Med 20 gig hårddisk och en riktig skärm var den en fröjd att använda, och plötsligt blev det lite intressantare med programmering. Först Turbo Pascal, som faktiskt gick att få riktigt trevligt via inlinesegment av Assembler, men framförallt så småningom när C++ dök upp. Min storasysters blivande svåger gick en kurs på universitetet och jag fick en lärobok i programspråket, och programmeringen blev sig aldrig mer lik.

Objektorienterad programmering var något helt annorlunda, och även om Turbo Pascal till viss del var objektorienterad så var C++ utseende väldigt speciellt. En livslång förälskelse hade sin början, och jag tror att C++-kodning alltid kommer att ligga mig varmt om hjärtat.

Under gymnasiet fick jag min första kontakt med Internet. Under ett besök med unga forskare vid LTH visades gopher upp, och en bild på hästnebulosan, nedladdad från kanske Nasa, var den första nymedia som jag konsumerade. Vi satt inuti ett stort labb fullt med tekniska prylar, uppkopplade på en unixterminal, och det var helt otroligt stort. Hela min kropp värkte av en känsla som sa att det Gibson hade skrivit om, det skulle jag komma att uppleva.

iPad sets me free – that is the revolution

Maybe I’m the slowest guy in the western world, but I haven’t been able to explain the feeling that the iPad is great and a revolution. Even though I’m not an Apple fan boy, I’ve felt that this is huge. But now I know. It’s the location that is the key.

Until today, we’ve seen two types of computer usage – one in front of a laptop, usually at a desk, and one where we use a small iPhone or Android device. The laptop situation is good for working solitary, but you are very limited in what you can physically do – leaving your desk is not an option.

The iPhone situation is almost reversed. You are free to do anything you want, but then you have only a fragment of a real computer experience. The simplicity of popular iPhone applications have shown us just that – Twitter, short messages, geo location games are small, simple and perfect for a small device.

So when Steve Jobs showed a picture of the iPhone as filling a void between the laptop and the iPhone he certainly had a point. But his graph was very misleading. The void should be much, much larger than the iPhone and the iMac squares. By making real computer usage possible in many more aspects of life, such as in the living room, on the subway, around a table, in the kitschen, the car, etc, he makes the computer a lot more important.

The iPad and the tablet means mainstream usage of computers in every aspect of your life. It’s impossible to know what the killer app of the 2010:s will be, but I bet they will be tablet based.