Första gången jag satt framför en dator sa det klick. Både bildligt och bokstavligt talat. 5,25-tums-disketten började snurra och den gröna monokroma skärmen tändes. Bokstäverna, ljusgröna på mörkgrön bakgrund, rullade förbi och kursorn blinkade fränt. Mitt åttaåriga hjärta smälte och en livslång kärlek till datorer väcktes.
Själva datorn gick i princip inte att använda till något. MS-DOS med dir, cd, mkdir och något textredigeringsprogram var allt som fungerade, samt programspråket Basic. Det här var på spagettikodens tid, då alla rader inleddes med radnummer. 10 print ”Hello World”, 20 goto 10. Av pappa fick jag en lärobok i ABC-basic, och jag kunde lära mig några grundläggande programsatser.
Tyvärr fungerade inte skrivningen till diskett som på en ABC, så mitt lilla datorbaserade telefonregister kunde inte spara nya telefonnummer direkt från inmatningsmenyn. Inte heller fungerade ABC:s färgkodning – att datorn begränsades av monokrom skärm var inget som betydde något för mig som åttaåring, men koden knappades i alla fall in och testades. En mycket enkel räknare med plus, minus, multiplikation och division gjordes nog också.
Att sitta framför datorn och ge den kommandon kändes magiskt. Jag skrev, datorn utförde.
Monday, January 11, 2010
Datorn och jag #1 - The beginning
Posted by Mattias Aspelund
Labels: datornochjag
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment