Blandar Humanisterna ihop religion med sekterism?

Humanisterna är på offensiven på nätet med en ruskigt snygg kampanj: Gud finns nog inte. Kampanjen på nätet är nära nog exemplariskt uppbyggd med en interaktiv guide där du svarar på frågor om din tro, samtidigt som du smidigt får information om Humanisternas budskap. Det hela kompletteras med ett debattforum med fokus på några få frågeställningar samt ytterligare information om Humanisternas verksamhet. Jag skulle nästan våga säga att samtliga riksdagspartier borde använda formatet inför valet 2010.

Men det tråkiga med Humanisterna är som vanligt deras aggressivitet. Jag kan inte låta bli att undra om de inte har förväxlat begreppen religion och sekterism. Min egen erfarenhet av troende personer som inte tillhör en mer sektliknande rörelse är att de visar upp ett större mått av öppenhet och tolerans än Humanisterna själva.

Religion är ett svårt kapitel. Precis som naturvetenskap och evolution har använts av fascister för att skapa anhängare så finns det många exempel i historien där religionen fått stå som ursäkt för despoters personliga maktsträvanden. Och det finns onekligen en mängd sekter vars religiösa ledare sprider allt annat än toleranta budskap.

Men att klumpa ihop sekteristiska rörelser och historiska despoters maktsträvanden med majoritetens vardagsreligiositet, det är ett ganska billigt grepp. Precis som det är billigt att ta kontroll över oljan i mellanöstern genom att terroriststämpla alla muslimer.

Religionen och dess manifestationer är väldigt viktiga för många av oss. Det märks inte minst idag på midsommarafton, då vi firar sommarsolståndet (en vecka tidigt) genom att dansa runt en fallossymbol och dricka oss mer berusade än vanligt. Tusen år av kristendom har inte förmått att bryta denna tradition.
För många av oss är en religiös inramning av livets betydelsefulla händelser inte alls oviktig. Att gifta sig i kyrkan, vilket humanisterna verkar se som ett riktigt oskick, innebär att vigseln blir något djupare än bara ett juridiskt kontrakt. För de många av oss som är agnostiker, lätt troende (jag tror på nånting men vet inte riktigt vad) så är det säkert en liten trygghet både att partnern lovar något inför just högre makter och att man dessutom får en välsignelse.

Att döpa ett nyfött barn är också en ceremoni som känns värdig firandet av det nya livet.

Jag har inget emot övertygade ateisters arbete för ett tolerantare samhälle. Men jag har väldigt svårt för Humanisternas väldigt agressiva ton, deras skuldbeläggande av tro och deras sekteristiska tendenser. Jag upplever helt enkelt att de trycker ner sitt budskap i min hals på ett lika påfrestande sätt som den genomsnittlige sektens missionärer.

Några andra länkar: Mymlan Humanisterna om sekter Dagen om gud finns nog inte